tisdag 30 augusti 2011

Att söka svar

Only Swedish today
Min tidigare nämnda provspinning av spetsgarn är nu avklarad och här kommer ett försök till utvärdering.

Frågan var ju om resultatet blir likvärdigt om man spinner tunt garn på det sätt som Margret Stowe använder, spinna från ullens spets och tvinna rätt av eller om man spinner från ullens klippända och backar garnet innan man tvinnar.

Anledningen till att man skall spinna från spetsen anges vara att ullens "fjäll" lägger sig när man sedan tvinnar garnet och garnet på så vis blir slätare och visar strukturen bättre på spetsstickningen.
Eftersom jag inte automatiskt accepterar vad någon annan säger är rätt, ville jag se om det sätt jag anser skall ge det slätaste garnet är riktigt eller total felaktigt.

Alltså till verket. Som de flesta vet vid det här laget har jag en förkärlek för vår inhemska ull.Jag anser nämligen att vi i Sverige har tillgång till ull som ger så många olika kvaliteter på garnet att vi inte behöver belasta varken den egna ekonomin  eller vår miljö för att hämta ull från andra länder (läs USA). I mitt lager fanns finull, en beigebrun finfibrig ull som jag önskat göra något speciellt av eftersom den inte platsade i butiken pga sin något egensinniga doft  (baggull).
Ullen tvättades och kammades med mina minikammar så att alla kortare fibrer togs bort. Jag var noga med att hålla ordning på var klippända respektive spets befann sig och drog ut ullen till små tops.
Med minikammar går det inte så fort men resultatet blev mycket bra.

Första provet gjorde jag på mitt sätt. Garnet spanns från klippändan* till ett tunt jämnt garn. Jag spann med ett mellanting av kamgarnsteknik och kardgarnsteknik, drog ut en del ull, lade på  lite snodd och drog ut ytterligare. Jag nämner inget namn på tekniken eftersom det finns lika många namn som definitioner beroende på vem som beskriver den,(troligtvis är det som Amos Alden säger att den tillhör "allting däremellan"). Titta gärna på mitt tidigare inlägg om definitioner

Ullens fjäll, cuticulan, ligger orienterade som takpannor med det översta lagret vid klippändan. Stryker man från klippändan mot ullhårets spets sluts fjällen.
  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från klippändan
  • Tvinning: Innan tvinningen backades garnet dvs spolades om till en ny spole för att tvinningen också skulle ske från klippändan.

Andra provet gjorde jag på Margret's sätt dvs spann från ullspetsen. Jag använde samma spinnrock  med samma utväxling som första provet. Garnet tvinnades direkt från spolen dvs ingen backning av garnet.

  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från ullspetsen
  • Tvinning: utan backning

För att ha ytterligare jämförelsematerial spann jag ett tredje prov. Den här gången spann jag från ullspetsen och tvinnade som Judith McKenzie McCuin anger som rätt sätt med att backa garnet  för att göra garnet jämnt.

  • Ull: Finull, finkrusig >8 krusningar/3 cm
  • Preparering: Kamning med minikammar
  • Spinnrock: Min Joy
  • Utväxling spinning: 11:1
  • Utväxling tvinning:  11:1
  • Spinnsätt: från ullspetsen
  • Tvinning: backat garn
Ullproverna är markerade med metodens nummer (tyvärr har bilden fått skuggor av garnet,försök att bortse från dessa)

Vad kom jag då fram till?
  1. Om avsikten är att garnet skall bli jämt och slätt är definitivt min metod det rätta. Tittar man i mikroskop visas ett slätt garn med minimalt med fiberändar som sticker ut. Den var också den lättaste metoden att få garnet tunt. Vid jämförelse mellan de olika metoderna gav metod 1 det tunnaste garnet.
  2. Om man är ute efter ett "luftigare" garn (mer spretigt om man tittar i mikroskopet) så kan metod 2 fungera bra. Garnet är inte så slätt och känns inte heller slätt.Detta garn hade mest utstickande fiberändar av mina tre prover.Garnet var något tyngre per meter än garnet från prov 1.
  3. Det garn som var näst slätast  i mikroskopet var garnet jag spann med  metod tre. Om det beror på det backade garnet kan jag inte avgöra. Detta garn var det som hade lägst meterantal i förhållande till vikten.

Slutsats: Om jag skall spinna ett slätt spetsgarn som tar fram karaktären i mitt mönster väljer jag metod 1. Den känns också mer välgrundad om man tänker på hur ullhårets fjäll är orienterade och att man genom att spinna på detta sätt dubbelgarderar sig för eventuella protruerande fiberändar.
Om min avsikt är att spinna ett tunt garn med mer luft, där det inte är så noga med att mönstret framträder skarpt kan jag utan tvekan välja vilken som helst av de andra två metoderna.

Not! Eftersom materialet är litet gäller ovanstående bara för min sätt att spinna. En uppföljning med stickning av provlappar är planerad - någon gång.

2 kommentarer:

The Knitting Seaman sa...

Intressant. Har aldrig tänkt på att man vänder håll på fibrerna när man tvinnar...

emma sa...

Det finns massor av spännande ting att upptäcka som rör spånadskonsten. Det är bara att börja gräva.