torsdag 1 maj 2014

Att gå till grunden - saxade upplevelser ur verkligheten

Nu händer det mycket på vår plats på jorden.
Det är uppgrävt runt huset. Vårt hus är byggt med gamla metoder på gammalt sätt och en del av dessa blir ganska påtagliga. Idag lägger man till exempel inte ett hus med delen av sockeln på berget utan man ser till att alla hörn ligger fritt med bra utrymme på lämplig nivå för dräneringsrör.
Efter att ha grävt om vid ett antal tillfällen utan att kunna komma till rätta med dräneringen står gropen öppen igen. Det påminner lite om den sketch som handlade om gatukontoret i en viss stad där män inom samma familj ärvde "hålet" efter sina fäder.
Nu skall vi i alla fall få ett slut på vätan från berget så hålet är öppet och bergknalten som bromsar dräneringen skall borras och spräckas för att röret skall gå fritt.

I samma stund väntar vi på att det skall installeras fiber för anslutning av våra datorer med förhoppningsvis både snabbare och säkrare anslutning till Internet. Så då har husbon´n grävt en kanal från huset och mot trädgårdsgränsen för att lägga fiberkabeln i. På samma ställe som den övriga grävningen? Nej- inte då. Ett nytt hål naturligtvis.

Dessutom har vi fått hjälp med grävning på husets baksida. Husbon'n har fyllt jämna år och inte önskat sig prylar utan hjälp med grävning. Sonen anammade önskemålet och kom med en minigrävare och tillbringade flera timmar med att forsla undan matjord och sten. En insats som sparade våra ryggar och vår tid. Tack vår hjälpsamme son för ditt arbete.
Nästan som när sonen var liten - dock en viss storleksskillnad på redskap och son.
Våra lamm har vuxit till sig och är nu små snabba individer, åtminstone när inte mamma har uppsikt. Våra trillingar får fortfarande viss hjälp med födointaget men nu bara två gånger per dag.
För säkerhets skull väger vi lammen för att se hur viktkurvan förändras och samtliga, kan meddelas, växer tillräckligt.
Ullen på de små är ljuvlig. Vit, glansig och så olika som ull på tio små individer kan vara. Den ullen blir inte arbetsmaterial än på ett tag men mödrarnas och de tackor som inte varit betäckta i år skall få ny kostym - det vill säga bli klippta.
Den här tiden på året är risken att den nya ullen börjar tränga undan vinterullen men än så länge har inte detta skett.
Våra Värmlandstackor är först ut. Fyra av fem har klippts och ullen är, trots stallperiod och vandring mellan ute och inne under vintern, ren och skräpfri. Som vanligt hos en som kan välja och vraka och bara ta vara på den bästa ullen, klipper jag rygg och sida och lägger i finsäcken. När den ullen är klippt börjar sovringen. Den allra finaste ullen av det som återstår får följa med ner i säcken, resten ratas och kommer att hamna i komposten och tillföra jorden näring istället för att bara slängas.
Här är det Ida som blir klippt.
Efter att under flera år klippt med maskinsax har vi övergått till handsax. En riktigt bra handsax, lagom för lite mindre händer, har vi köpt in två stycken av. Våra saxar kommer från LG-produkter och kan verkligen rekommenderas. Klippningen är numera tyst, drar ingen elektricitet och risken för klippskador på får och klippare är minimerad till nästan noll. Med handsaxen är det också lättare att undvika dubbelklipp. En ullälskares/spinnares mardröm som förstör den bästa ull.
Ida's ull är i stort sett likvärdig över hela kroppen med relativt fina fibrer med krus mitt emellan gobelinull och finull.
Ida's ull. Värmlandsull av det bästa slaget.
Klippningen av våra får kan inte jämföras med fårklippare som har det som yrke. Vi tar god tid på oss och hinner att samtidigt sortera ullen, undvika dubbelklipp och också att gosa med fåren under klippningen. Det gör att vi hinner uppfatta eventuella problem innan dessa blir för stora och kontakten med våra får blir också tätare.

När man inte är sysselsatt med fårklippning eller butiks-/leveransarbete eller delger andra de kunskaper som förvärvats under tiden med får och ull, sätter jag mig gärna ner med  ull och spinnrock  för att koppla av eller göra nytta med att provspinna den ull som vi tillhandahåller i butiken.
Igår kväll passade jag på att provspinna en för mig ny ullsort som fanns med i mitt överfulla paket jag beskrev tidigare.
Jag spann fyra olika varianter av ullen från Manx Loaghtanfåret. Ett får med fyra eller mer horn, med en ull där fibergrovleken är ca 30 micron och fiberlängden ca 10 cm. En otroligt läspunnen och trevlig ull både spunnen tunt och lite grövre. Joy's fyra utväxlingar togs tillvara tillsammans med spinnsätten kort drag framåt, långdrag, spinna från vikt lock (from the fold), samtliga tvinnade med lagom snodd. Det fjärde garnet spanns och tvinnades med kedjetvinning (Navaho-tvinning). Alla fyra tvättades idag och hänger nu på tork.
Garn av Manx Loaghtanfår
För att veta hur en ullsort skall spinnas gäller det att gå till grunden med sina försök. Dessa olika garner som spanns som prov är, enligt mitt tycke och smak, fullt möjliga att användas och trivas med både som tunnt garn med mycket snodd och mjukt, poröst garn till tröjor mm likaväl som till ett lite tjockare, fastare garn för slitvaror. Nu återstår bara att låta garnet torka och göra provkort tillsammans med provhärvorna och lägga det till samlingen.