fredag 27 februari 2015

DATOR =dubbelt arbete åt alla


Det var det allmänna talesättet när jag började arbeta med datorer 1986.
Det har med tiden visat sig vara helt sant.
Då, när det begav sig, var jag mitt inne i att skriva ett arbete som avslutning på en utbildning till ergonom. Jag hade ett halvtidsarbete hos en man som hade framtidsvisioner samtidigt som jag arbetade halvtid med mitt eget företag och läste på halvfart på universitet.

Då, när jag skulle skriva mitt arbete, började jag den långa resan av arbete med datorer och dess gömda förutsättningar och möjligheter.
Arbetet klarades av och blev godkänt trots att de första tio sidorna skrevs två gånger på grund av att jag råkat trycka på Caps Lock-knappen utan att uppmärksamma detta.

Något år senare, 1989, skaffade jag min första egna dator. Den levererades utan installerad programvara så det första blev att plöja två mastiga instruktionsböcker innan jag laddade in programmet som då var en windowsvariant som kallades 386. På den datorn med det programmet körde jag bokföring, ordbehandling och ett CAD-program.
Programmen var till viss del enkla om man jämför med hur programmen ser ut idag.

1994 gick jag in i ett samarbete där jag såg mig tvungen att också ta mig an administrationsuppgifter bland annat att sköta vårt företags datorer och dess användare.
Min första dator hade under tiden bytts ut mot mindre, modernare och mycket snabbare datorer med arbetsstationer som kunde få plats på skrivbordet utan problem.
Windowsversionerna byttes ut och min favorit var Windows 3.2 där man kunde se var man lade in sina filer och också flytta dem och redigera dem utan problem. Då var programmering inte något större problem.
1994-95 vikarierade jag som lärare i ekonomi för gymnasiets årskurser 1-3 och hade också ekonomi i kurser på eftergymnasial nivå. En tid som var mycket intressant och givande och där arbetet med, de nästan vuxna, eleverna var otroligt stimulerande. Då var mina kunskaper om datorer och arbetet med dessa något som inte alla hade och mina elever hängde över min axel för att se vad jag gjorde och hur.
Sedan dess har programvarorna blivit större,"modernare" och mer invecklade och att hitta rätt kräver både list och envishet.
Men skam den som ger sig.
Jag har arbetat med egen hemsida sedan starten 1998 och det har under årens lopp hunnit bli fyra stycken.
Nu är det femte sidan som tagits fram och också placerats på en server där jag fortsätter att administrera den. Den skall följas av en ny webbutik i egen regi (påbörjad) och en blogg på samma plats (också påbörjad).
Arbetar man med hemsidor vill man veta var filerna ligger och var ändringar skall placeras för att sidan skall fungera så bra som möjligt. Till exempel när man skall placera in en räknarkod som gör att man kan se vad eventuella besökare tycker är intressant. Sådant är enkelt att göra i rena html-sidor men nu var det det där med php.
Mm..
Kan man inte får man lära sig och leta och prova och ändra och titta om det fungerar. Man kan också diskutera med vuxen dotter, nu när man inte längre är den som kan mest, även om det är mycket.
I går kväll fungerade det och koden satt där den skulle och räknaren började räkna tills..
Skulle bara ändra lite för sidan såg inte riktigt ut som den skulle och vad händer?  "Hittar inte koden" säger räknaren.
På't igen men först stadsbesök och presentinskaffning inför barnbarnskalas.
Nu efter ytterligare någon timma vid datorn och gruffandet över obefintliga instruktionsböcker så fungerar det igen.
Så nu skickar jag ett stort tack till främst dotera som hjälpte till med att logiskt resonera och till den högre makt som till slut kan bringa reda i min computer med litet, något överårigt minne (läs min hjärna) och sist men inte minst min envishet som hjälpt, och stjälpt, mig i många situationer.
Här fortsätter jag glatt att ge mig på det som ger mig motstånd och utmaningar och tröstar mig med att en gång var det enkelt och att man lär sig hela tiden även om det tar emot.


måndag 9 februari 2015

Gör om - gör rätt

Även om man vet att saker och ting skall göras på rätt sätt för att fungera är det inte alltid man gör så.
Jag håller på att sticka en tröja i handspunnet garn av Värmlandsfår.
Tröjan som är naturfärgad är tänkt att förses med ett mönsterstickat ok. För detta behövs garn med avvikande färg för att över huvud taget synas.
Sagt och gjort - här skulle färgas.
Garnet var tvättat innan stickningen av tröjan påbörjades men som många vet har Värmlandsfår ull med högt lanolininnehåll och behöver en kraftig tvätt med reducering av lanolinet till ett minimum.
I min enfald så ansåg jag att en extra tvätt inte behövdes utan påbörjade färgning av garnet.
Det färdiga garnet hade precis de färger som jag avsåg. Nu återstod bara tvätt av garnet och sedan skulle här stickas ok med mönster.
Ha - trodde jag.
Om man inte vet det så innebär färgning av garn där lanolinet inte tvättats ur att färgen inte biter.
Föreställ er hur det kan se ut med färgat garn som fäller.
Det blå garnet blev nästan färglöst igen vid tvätten. Det var färgat på ett gråmelerat garn som blev -just det gråmelerat med en liiiten ton av blått knappt skönjbar.
Mitt gröna garn tappade färgen till hälften, det krappröda blev svagt orangefärgat, inte alls den djupa färg som det hade innan tvätten.
Det gula blev ett blaskigt färgat ljust citrongult.

Alltså!  Gör om gör rätt.

Garnet tvättades, som jag för det mesta brukar göra när huvudet är med, med ulltvättmedel tillsatt med en tesked ammoniak.
Garn som skall färgas behöver inte torka efter tvätten så ny färgning vidtog nu på rätt sätt.
Jag färgar i gryta så varje härva som skulle färgas om fick ett bad som sakta höjdes till rätt färgtemperatur, 90 grader, och färgades färdigt under 45 minuter till 1 timma. Tillsatser i färgbadet ättika och medel för att förhindra alltför snabb pådragning av färgen för att ge ett jämnare färgresultat.
Färgbad där garnet tagit till sig all färg kan återanvändas med tillsats av lite mer ättika och utjämnande medel.
Det färdigfärgade garnet lyftes ur och placerades i durkslag för att rinna av och kallna innan tvätt av det färdiga nu avsvalnade garnet.
Detta garn behöll sin färg i tvätten!
Garnet efter två färgningar. Till höger de ursprungligalfärgerna

Nu finns det numera dubbelfärgade garnet redo för att stickas till ett ok på min tröja. Nu återstår att komponera mönstret. Ett arbete som kräver eftertanke - bearbetning i tankarna - innan det kommer till handling. Som inspiration har jag Felicity Fords bok.

Under tiden inspirationen manifesteras i ett mönster, spinner jag provgarner av olika slags ull och med olika tekniker. Kanske kommer bilderna av detta att så småningom hamna under respektive ullsort i webbutiken.