torsdag 18 juni 2015

Vem behöver ett gym... - Who needs a fitness studio...

Bo på landet och sköta en gård, även om den är liten, innebär fysiskt arbete av många slag.
Har man fått hem ett lass sand som hamnat en bit ut på vägen och som måste flyttas för att slamtömningsbilen skall kunna köra fram, då är det muskelarbete som gäller.
Sand och grus har en strykande åtgång som reparationsmaterial både på byggnader och vägar.
Så vad göra när man inte har tillgång till arbetsmaskiner i större omfattning?
Jo man griper verket an både bildligt och bokstavligt.
Vet ni hur mycket fysiskt arbete som krävs för att flytta 10 ton sand och grus? 10 ton är lika med 10000 kg. Jag vet inte hur mycket en skyffel med sand väger men jag kan lova att jag vet hur det känns i kroppen.
Att utföra praktiskt arbete istället för träning på gym, ligger helt i linje med min inställning till mitt tidigare yrkesliv som legitimerad sjukgymnast och ergonom.
Varför träna "artificiellt" när livet bjuder på så många träningstillfällen både när det gäller rörlighet och styrka.
Min inställning till att använda dagliga sysslor och föremål i omgivningen för att träna var kontroversiellt, bland annat hos en närliggande yrkeskategori som ansåg sig ha monopol på träning som inte skedde i därför avsedda lokaler och med speciella styrketräningsredskap. Ingen yrkesgrupp nämnd då jag inte tror att den uppfattningen delades av kollektivet utan av några enstaka individer som var rädda för att inte kunna hävda sin plats i vårdkollektivet.
Hos oss är naturlig träning en  del av vårt liv även om den kommit att utföras på olika sätt och platser på gården.
Vi har en rättvis arbetsfördelning, jag och KM. Jag skyfflar sand och han kör kärran till den plats där slutförvaringen sker.
Vi har hållit på med detta arbete under nästan en veckas tid. Och kan ni tänka er, vi hade uppehållsväder hela tiden.

Nu finns det en liten rest kvar av sandhögen som från första början vägde 13,4 ton.
Musklerna har börjat att arbeta normalt igen och kroppen har nästan återfått tidigare status.
Och högen är flyttad!

Stay in the countryside and run a farm, even if it is small, means physical work of many kinds.
Have you got home a load of sand that ended a bit out in the driveway, and that must be moved to let the vehicle that manage the emptying of sludge to be able to run forward, then it's muscle work required .
Sand and gravel are like hot cakes as repair materials in both buildings and roads.
So what to do when you do not have access to machines on a large scale?
Well, engage with the work, both figuratively and literally.
Do you know how much physical work required to move 10 tons of sand and gravel? 10 tons equals 10000 kg or more than 20000 pounds. I do not know how much a shovel of sand weighs but I can promise that I know how it feels in the body.
To carry out practical work instead of training at the gym, is completely in line with my approach to my earlier career as a licensed physiotherapist and ergonomist.
Why train "artificial" when life offers so many training sessions both in terms of mobility and strength.
My attitude to the use of daily tasks and objects in the environment to practice was controversial, particularly at a nearby profession who considered themselves to have a monopoly of training that was not done in dedicated premises with special strength training equipment. No profession mentioned then I do not think that that view was shared by the community but by a few individuals who were afraid of not being able to assert its place in the healthcare community.
With us is natural training a part of our lives, even if it has come to be carried out in different ways and places at our the farm.
We have a fair division of labor, I and DH. I shovel sand and he drives the cart to the place where the disposal takes place.
We have been doing this work for almost a week. And can you imagine, we didn't have any rain at all. 

Now there is a small remnant  of the sand pile,  which from the beginning weighed 13.4 tons.
The muscles have started to work normally again and the body has almost regained its previous status.
And the pile is moved!

måndag 8 juni 2015

Råvaror i förvandling - Raw materials under change

För många år sedan började vi ta vara på allt  vi kunde ta vara på från våra får.
En sak man får en hel del av när man slaktar vuxna får är fårtalg.
Fårtalg användes för till talgdankar som fick lysa upp stugorna.
Det här var innan vi fick möjlighet att använda elström.
Talgdankar osar och ljuset från dem blir inte vad vi är vana vid idag.
Inte konstigt att man gick och lade sig när ljuset från den öppna spisen, talgdankar och lysestickor inte räckte för det arbete man hade för händer.

När talgen inte behövdes för att lysa upp stugorna kunde man använda den till tvål. Tvål kokades av lut, framställd från aska av lövträd, och talg. Luten fick man fram genom att hälla vatten över aska. Samma vatten upprepade gånger. För varje gång det hälldes över askan och fick sippra genom ett lager med halm, blev luten starkare och starkare.
Lut och talg kokades sedan samman till en tvål som kunde användas för rengöring av både människor och kläder.
Tvåltillverkning idag är något enklare.
Även om talg används, som hos oss, kompletterar man ofta med oljor av olika slag. Inte heller kokar man samman ingredienserna utan tvålen tillreds med en kallprocess som inte innebär att alla råvaror är kalla men man använder sig inte av kokning.
Det man behöver för att tillverka sin egen tvål är fett av något slag. Vi använder fårtalg, olivolja, kokosolja,mandelolja. Dessutom krävs lut för att sätta igång tvålprocessen.
Idag köper man kaustiksoda som hälls i vatten, istället för att framställa luten själv.
Det är otroligt viktigt att hantera kaustiksoda på rätt sätt. Den är mycket frätande och utan försiktighet kan den ställa till stora skador.

Det är alltid spännande att se om man fått alla ingredienser till den mängd som det skall vara för att tvålen skall bli användbar.
Det är också spännande att se om mängden ingående olivolja gör att processen blir utdragen innan förtvålningen sker.
Det tog längre tid än vanligt eftersom jag använde en del finare olivolja, den så kallade jungfruoljan, och den kan innebära att förtvålningen tar upp till ett dygn.
Tvålmassan var klar efter ca två timmar och kunde hällas upp i kärlet där den skulle få stabiliseras och omvandlas till en härligt doftande tvål.
Den är nu skuren i mindre bitar och skall få stå till sig och torka ca en månad innan den kan användas.
Tvålen i sin form  - The soap in the mold


Many years ago we started to take care of everything we could get from our sheep. You get quite a lot of tallow when slaughtering an adult sheep.
In ancient times tallow were used as lamp oil to light up cottages.
This was long before electric light lit our houses.
Tallow  smells when used in lamps and the light you get from them is not what we are used to have today. No wonder they went to bed when the light they got from the open fire, tallow lamps and lights sticks was not enough for the work they had to do.
When they didn't have to use tallow to light up their homes, they could use it to make soap. Soap was made using lye. Lye was made of ash from hardwood. Water was poured over the ash, the same water over and over again. For each time the lye got stronger and stronger.
Lye and tallow was then boiled to a soap to use for cleaning both people and clothes.
Making soap today is more easy.
Even if you use tallow, like we do, you can use different oils and make the soap using a cold process that doesn't mean the ingredients have to be cold, but you don't boil it.
What you need to make your own soap is some kind of fat. We use tallow from sheep, olive oil, coconut-oil and almond-oil.  Furthermore  you must have lye for the saponification to take place. Today you can buy caustic soda and  pour it in water to make lye. Caustic soda must be treated the right way to avoid severe damage.
It's a thrill to se if all ingredients are of the right amount to make the soap useable.
It's also exiting to see if the amount of olive oil prolong the saponification-process.
My soap took a bit more time because I used virgin oil that can delay saponification up to 24 hours.
My soap was ready to pour in the mold after about two hours. 
Today I have cut up the soap in bits to dry and set for about a month before we can use it.


lördag 6 juni 2015

Det är de små detaljerna som gör det - It's the tiny details that make it

English in between

Att man påverkas av små ting är väl allmänt känt och att de små tingen kan göra arbetet många gånger svårare kan var och en säkert förstå.
Ett praktiskt bevis för att det är så fick jag igår när vi fortsatte att stängsla en ny hage.
Vår mark är kuperad vilket innebär att det inte går att sätta stängsel som man gör när det handlar om åkerbete.
Våra får är också speciella. Ett försök att stängsla in våra Ryatackor med eltråd misslyckades kapitalt så det är inte tänkbart. Tackorna med sin långa och tjocka ull gick bara rakt igen eltrådarna utan att reagera det minsta.
Stängsling hos oss innebär fårstängsel. Fårstängsel skall vara sträckt för att fungera och märlor spikas för att hålla stängslet på plats.
Det är märlorna som är problemet.
Som brukligt handlar vi en del på nätet (liksom vi också själva säljer på nätet men inte samma sortiment).  Det vi handlade var märlor eller haspor som de också kan kallas.
Haspor finns i flera storlekar och priser. Vi behöver många när vi sätter stängsel och det är praktiskt att få dem nästan till dörren.
Men haspor kan tydligen se olika ut och ha mer eller mindre inslagsvänliga spetsar.
De haspor jag köpte hade inte den runda form på böjen som jag är van vid och spetsarna var icke spetsar, avklippta med ett verktyg som inte fungerade som det skulle utan en spets kunde vara tvärt avklippt den andra något bättre spetsad.

That we are affected by small things are well known and that the little things can make work many times harder, each one surely understand.
A practical proof that it is so, I received yesterday when we proceeded to fence off a new pasture.
Our land is hilly, which means that it is not possible to put fences as you do when it comes to field work.
Our sheep are also special. An attempt to fence in our Rya ewes with electric wire failed miserably so it is not conceivable. The ewes with there long and thick wool just went straight through electrical wires without reacting in the slightest.
Fencing with us means sheep fences. Sheep fences must be stretched to serve and need staples for holding the fence in place.
There are staples that are the problem.
As usual, we buy things on the internet (as we ourselves sell online but not similar products). What we bought were staples.
Staples are available in several sizes and prices. We need many, when we are  fencing, and it's convenient to have them almost to the door.
But staples can apparently look different and have more or less nail-friendly tips.
The staples I bought did not have the round shape of the bend as I am used to and the tips were not pointed, cut with a tool that did not work as it should,   one  tip could be abruptly cut off the second something better pointed.

Krampan till vänster är av rätt sort, den till höger är den jag svurit över
The staple to the left is of a kind I like, the one to the right is the one not so god

En person som jag som vill ha funktionella redskap och material att arbeta med blir lätt frustrerad av saker som kunde vara bättre.
Det som borde gått lätt och smidigt tog tre-fyra gånger så lång tid som det borde gjort.
Varför då?
Jo den icke rundade böjen gjorde att om man slog minsta snett delade benen på sig och gick inte in i stolpen som det borde.
Slog snett gjorde jag ofta till en viss del på grund av de icke existerande spetsarna.
Många märlor hamnade på marken där de definitivt inte får lov att finnas kvar när fåren skall beta.
Alltså - krypa runt "på fyra fötter" för att hitta märlor som sjunkit ner bland gräs och övriga växter.

A person like me who want functional tools and materials to work with, easily become frustrated by things that could be better.
What should've gone out easily took three to four times as long as it should have done.
Why then?
Because the non rounded  bend made that if you hit the staple wrong the  legs split and went not into the pole as it should.
I often hit the staple in a wrong way doe to  the nonexistent tips.
Many staples ended up on the ground where they definitely are not allowed to be left when the sheep graze.
So I ended up crawling around on "four feet" to find staples that dropped down among the grasses and other plants.

Man skall inte "svärja" men jag kan säga att de ord som trillade ut ur min rosenröda mun inte är tryckbara.
Om nu märlorna/hasporna hade fungerat som de skulle så ställde den kuperade marken till det på egen hand.
Vi drar stängslet med hjälp av ett redskap som spänns vinkelrätt mot stängslets trådar. Detta fästs med band i ett spel som i sin tur fästs i ett träd som kan stå emot de krafter som det blir när man skall sträcka ordentligt.
Bandet som fästs nertill och upptill på redskapet måste i sin tur anbringas till spelet i en vinkel som gör att både under- och övertråd sträcks.
Det handlar oftast om att fästa spelet inom ett område som kan vara mellan två och fem centimeter, där en cm fel gör att undertråden inte sträcks men övertråden är fantastisk.
Stackars KM som fick placera om  draget ett otal gånger innan spikmadammen var nöjd.
Vi kom inte så långt som vi hade tänkt men det skall ju komma fler dagar med uppehåll - sägs det.

One should not "swear" but I can say that the words that came out of my rose-red mouth is not printable.
If  the staples  had worked as they would,  the hilly land complicated the work in it's own.
We draw the fence using a tool that is attached perpendicular to the fence wires. This tool is fastened with straps in a chain hoist which in turn is attached to a tree that can withstand the forces  when streching the fence properly.
The band attached at the bottom and top of the tool must in turn be applied to the chain hoist at an angle that allows stretching both the under- and overpart of the fence.
It is usually in an area be between two and five centimeters, where placing the hook one cm wrong means that one part of the fence is not stretched but the other one is awesome.
Poor DH who hade to shift position on draft countless times before hammer-madam was satisfied.
We did not come as far as we had thought but it will surely come more days whithout rain - it is said.