torsdag 11 februari 2016

Gammelnorsk Spelsau Del 3

Så är den tredje delen av min ull klar. Den grå delen var betydligt mjukare än den "vita" mer som den bruna ullen. En del av ullen hade grova täckhår, rejält grova och mycket sträva och långa svarta hår. Dessa avlägsnades innan ullen tesades*.
Grova täckhår är lätta att separera från locken om man fattar tag om spetsen med ena handen och med fingrarna mot handloven på andra handen om klippändan och försiktigt drar i täckhåren. Kvar har man bottenullen som kan kardas. Jag kardade ullen på min kardmaskin, en Louët som är försedd med motordrift.
Det behövdes tre kardomgångar med bortplockning av skräp och de små knutor som kan uppstå i ullen när man kardar lång ull, speciellt ettårsull med lammull som fått växa utan att klippa den första fina ullen.
Den kardade ullen delades i en kontinuerlig längd som sedan kunde sträckas i två omgångar till ett kardband.
Den delade ullen innan sträckning
Kardbandet spanns på min Joy utväxling 8,5:1 med ett kraftigt indrag för att undvika för mycket snodd. (not. utväxlingen är annorlunda på min spinnrock eftersom den gjorts av KM)
Det färdiga entrådiga garnet lindades upp på handen (Andean Plying)för att tvinnas med en tråd från början och en från slutet av garnet (egentligen ett så kallat halvbackat garn) och tvinnades med samma utväxling.
Garnet härvlades och knöts om och tvättades i en mild tvättlösning, sköljdes, centrifugerades och hängdes upp för tork.
Garnet, ett löst spunnet, tvinnat garn med mycket luft i  som passar till grövre tröjor. Tröjor som blir porösa och samlar mycket luft och därmed blir varma att använda när kölden kryper in på kroppen.
Med detta var ullen som medföljde boken om Spelsaufår, en mycket läsvärd bok som varmt kan rekommenderas, färdigspunnen.
Det färdiga garnet
Ullen är spunnen på fyra olika sätt

  1. tesad och nystad ull (det bruna garnet) här
  2. kammad ull (naturvit) här
  3. kardade kamrester (naturvit) här
  4. tesad och kardad ull (grå ull) se ovan
Det mjukaste garnet blev det av metod 1 och 4 vilket bekräftar min tanke om att lång ull med både täckhår och bottenull blir bäst om man spinner den med mindre snodd i både det entrådiga och det tvinnade garnet.
Kamgarn av kammad ull med enbart lite bottenull blir glansig men inte mjuk, slitstark och passar till varpgarn, gobelin- och bildvävnadsgarn.
Kamrester som kardas och spinns blir inte ett slätt garn men ett garn med mycket luft och därmed ett garn att använda till mössor, vantar eller liknande.

Av samma sorts ull från ett och samma får kan man alltså spinna fyra olika sorters garn med åtminstone två användningsområden.
Motsvarande kan vi åstadkomma med ull från våra svenska får t ex Ryafår, Dala Pälsfår, Värmlandsfår, Klövsjöfår med flera. Utseendet på garnet kan variera med fårras men kanske mest med det spinnsätt vi använder för att åstadkomma det garn vi vill ha.


*Tesa är att dela ullen i sidledd, för att åstadkomma ett tunt flor av locken som sedan kan spinnas direkt eller kardas. Andra sätt med liknande resultat är att piska ullen, plocka ullen eller att försiktigt kamma topp och klippända (utan att ta bort bottenullen).
Motsvarande förfarande inom industrin kallas plysning och använder en maskin med metallpiggar som drar isär ullen som filtats genom industriell tvätt som inte är lika skonsam som den tvätt vi gör i mindre skala hemma.  Andra sätt som använts i äldre tid är en faktbåge som ser ut som en stråke i större skala och som man slår på för att åstadkomma vibrationer som får ullen att luckras upp.

Inga kommentarer: