lördag 30 juli 2016

Bara en till - Just one more

English below

Efter att ha haft en något tight arbetsvecka bestämde vi oss igår för att riktigt slå oss lösa och ta en tur till de loppisar som valt att ha öppet under lördagen.
Vi satte klockan att ringa för att säkert komma upp i tid. Efter utfodring av djur, dusch mm satte vi oss i bilen för en fyrtiofem minuters resa. Under våra loppisresor har vi ingen ambition att hitta något. Hyllor, skåp och övrigt utrymme är minst sagt välfyllt allaredan.

Första stället bjöd på skugga för bilen, vår hund finns alltid med oss och finns det ingen skugga blir det inget besök, en regnskur och massor av folk i bygdegården där loppisen hölls.
På några dukar vid podiet låg en pryl, inte okänd och det finns ett par alla redan, men denna hade fler möjligheter.
1. varpsticka - warping paddle

En varpsticka med plats för 66 trådar. Inte illa. Min mormors varpsticka hade inte lika många hål. Hon varpade till handdukar med varpgarnet uppspolat på rullar som sattes i en rullstol med plats för många rullar. Varpan var en som fästes mellan golv och tak i huset de bodde och min mor har talat om att syskonen i familjen åkte på varpan när den var tom men uppställd för arbete. Den varpan och spolställningen blev mina första redskap för att kunna varpa själv.
Idag har jag en modern varpa som KM har gjort till mig.

På samma ställe köpte vi också en kafferostare för vedspisen. Vi tillhör dem som aldrig skulle komma på tanken att göra oss av med vår vedspis. Under hela den kalla årstiden tillför den värme och dessutom lagar vi all mat på den.
En klammerapparat blev nästa fynd. Den är av samma modell som den man ser i blomsterhandeln. Vi har redan en men en reserv är alltid bra att ha.
Innan vi lämnade för att åka vidare hittade maken en bok som väckte nostalgiska tankar om en gång för länge sedan. Författaren var Sven Hassel som skrev om att vara soldat i krig. Han lyckades trots det mindre trevliga ämnet att få både maken och mig att skratta mitt i allt eländet. Den fick följa med hem.
Alla våra fynd kostade tillsammans som en maskinspunnen garnhärva på ett hekto. Garnnördar förstår jämförelsepriset.

Ett par ställen till fick ett snabbt besök som inte ledde till mer uttag ur kontantkassan.

På det sista stället vi stannade innan vi vände bilens nos mot hemmet, fastnade jag direkt på andra våningens ena halva. Efter en snabb blick på stolar, soffor, bord och mattor stod hon där, i ensamt majestät framför ett fönster, sorgligt intrasslad men inte värre än att det gick att med lite lirkande få henne fri och rörlig igen. Jag tror att hon blev glad över uppmärksamheten och över att få komma tillsammans med likasinnade hos oss. Hennes enda sällskap hittills var en härvel som hade svårt att hålla styr på alla sina delar.
Ni har säkerligen förstått att denna något äldre dam är en spinnrock. När hon väl blivit uttrasslad visade det sig att hennes hjul är välformat och rakt, Trampan gnisslar lite men inte värre än att en dutt med smörjande effekt skulle avhjälpa gnisslet.
Damen är välklädd. Förutom spinnvinge har hon ett linfäste och rullen, tyvärr bara en, var klädd i grovt spunnen lintråd.
Priset var nästan oöverkomligt lågt. Jag betalade hela 45 kronor för henne.
Väl hemma visade det sig att hon har en exakt kopia av min "Finskerocks" spinnvinge och de spolarna passar också till den nyas. Spinnvingen var dessutom märkt med Toikas märke. Jag tror däremot att spinnrocken är tillverkad av en helt annan person. På rockens undersida står det nämligen K. C.n  Hasselfors 1976.
Är det någon som känner till att det fanns någon i Hasselfors under den tiden som tillverkade spinnrockar får ni gärna höra av er med en kommentar till mig.
Den nya bekanten fick en rengöring och uppsmörjning, förseddes med nytt drivsnöre och rullen fick ett startsnöre av ullgarn som mina spolar brukar få.
En ny spinnrock bara måste man testa. Att provspinna säger betydligt mer om en spinnrocks kapacitet och hur bekväm den faktiskt är att spinna på. Med sitt stora tunga hjul går den otroligt lätt att trampa. Utväxlingen kan jag inte heller klaga på 13,5:1 dvs att spinnvingen hinner snurra tretton och ett halvt varv medan stora hjulet snurrar ett.
Har ni hunnit bli nyfikna på min nya spinnrock? Här kommer hon i egen hög person eller hur man nu säger om en träkonstruktion.

2. Spinnrocken och linslusen Nelly - the spinning wheel and our Border Collie Nelly
Ullen som användes för provspinning var grå shetlandsull, den sista resten av ett tidigare inköpt parti. Ett nytt parti har tagit dess plats. Damen är lättspunnen. Här syns det första resultatet.

3.  Det första spunna garnet  - the first spun yarn

After a weeks hard work we, hubby and I, decided to take a day off, visiting a couple second hand shops that are open this Saturday. We  put the alarn clock to ring to get up in time. After feeding our sheep, taking a shower and so on we sat in our car for a fortyfive minutes trip. We have no ambition to find a special thing  when we take our second hand trips. Our shelves, cupboards and rooms are so to say already filled up.
First place offered shade for the car, a shower of rain and lots of people. We always bring our dog, is there no shadow there will be no visit. 
On a couple of tabelcloths there was a thing, not unknown and I have a pair of them already, but this one had more opportunities.  pic 1
A warping paddle for 66 threads. Not bad. My grandmothers warping paddle did not have so many holes. She made warps for towels and hade the warp yarn on bobbins in a bobbin frame that could hold a lot of them. The warping-reel was of a kind attached to the floor and the ceiling in the house where they lived and my mother have told me that she and her siblings took a ride on the warping-reel when empty. That warping-reel was my first tool to enable me to make a warp myself. Today I have a modern warping-reel made by DH.

At the same place we bought an old coffee roaster for our wood stove. We would never even think of taking out our wood stove. During winter it makes us warm and we cook all our meals on it.
A stapler was the next bargain. This model you can find in flower shops. We already have one but an extra one is good to have.
Before leaving, DH found a book that reminded us of times long ago. The author, Sven Hassel, wrote about how to be a soldier. He managed to make this not so nice subject a bit funny and absurd. We bought it too.
We got all our finds for a total of what a skein of machine spun yarn would cost. Yarn geeks understand the comparison.

We visited some more places but did not reduce our cash.
The last place we visited before going home, I emidiately got stuck on first floor.. After a quick glance at chairs, sofas, tables and carpets there she was, in solitude at the window, sad entangled but not more than  we could get her free and flexible again.  I think she was glad of the attention, and to come together with like-minded with us. Her only companion so far had been a yarn reel  that had difficulties controlling  it's parts.
You have of cource already guessed that this elderly lady is a spinning wheel. When she got rid of  the clutter we could see that her drive wheel was straight, the pedal squeaks a little but  could be good with a little lubrication.
The lady is well dressed. Beside the flyer she has  a distaff for flax or wool but only one bobbin. The price was almost prohibitively low. I paid 45 SEK (about  5$) to get her.
When home I could see that one of my spinning wheels have same sort of flyer that this new one has and the bobbin fits both flyers. The name on the flyer says it's a Toika but the spinning wheel is probably made by another person. Under the breast is a name K.C.n Hasselfors 1976.
If someone knows of a person in Hasselfors during that period making spinning wheels, please let me know. 
After cleaning and lubricating all parts, the wheel got a new drive-band and the bobbin got a start string.
When you get a new spinning wheel you have to make a test. A test let you know more of the capacity and how well it spins. With the heavy wheel it is unbeleively easy to tread. The ratio is 13,5:1  that means when the flyer spins 13,5 laps the drive wheel makes one.
Have you got curious to see my spinning wheel? Here she is. pic. 2.
The wool i used to spin a sample was grey shetland wool, the remainder of a previously purchased batch. A new batch is taken its place. 
The lady is easy-spun. Here is the first result. pic.3.

torsdag 28 juli 2016

Inbunden eller obunden

Dagens inlägg syftar inte på att vara introvert eller ogift även om det förra kan stämma till en viss del.
Nej, det handlar om en smärre katastrof som vän av ordning inte skall behöva förvänta sig skall hända.
En för fyra månader sedan inköpt bok, som benämnts inbunden, visar sig i praktiken vara ett lösbladssystem, dåligt limmat trots det höga priset.
I min "Pattern and Loom" i nytryck och omarbetning, inköpt från adLibris i mars 2016 till det facila priset av 801 SEK, bläddrad i mindre än 5 gånger, släppte mer än 30 sidor!
Foto och snabbt försök till kontakt med försäljningsstället via e-post, för att reklamera boken resulterade - tills nu  -i komplett ingenting. Utlovat svar inom 24 h var just vad det visat sig, ett tomt löfte.



Ingen kontakt hittills. Månntro man lever efter principen att ingen kontakt = inga problem.
En inbunden bok är för mig en bok med trådbindning. En dyr bok borde alltså hålla vad den utger sig för att vara - trådbunden.
Så här sett i efterhand borde jag nöjt mig med den nedladdade pdf-fil av boken som tillhandahålls av utgivaren, men jag gillar att kunna bläddra i böcker utan att behöva leta efter på vilken sida det var som jag hittade det mest läsvärda och med svårigheten att kunna jämföra olika sidors innehåll med varandra. Jag vill kunna sätta i ett bokmärke för att utan problem hitta den sida som är mest intressant för mig.
Gammalmodig? Vad tror ni jag har ett företag som heter Gammeldags för? Jag tycker om kvalitet och en del gamla tekniker bjöd automatiskt på kvalitet, samma kvalitet vi försöker att ge våra kunder med de produkter vi tillverkar.
Nu skall jag göra ett försök att hjälpligt renovera min dyrt inköpta bok, för något svar förväntar jag mig inte.

lördag 16 juli 2016

Packat resultat

Två dagar med slutarbete resulterade i ett antal nya kamstationer.

Kamstationer innan ytbehandling
Idag har samtliga packats i sina respektive lådor och försetts med instruktioner.

En del av det färdigpackade
Och så var det slutligen det viktigaste arbetet, att lägga in en del i webbutiken.

Klart! Nu är det tid för nattvila.